DJ-Nikos in da house. Bara på inidimman.se!!

Jag träffar DJ- Niko eller Nicklas Jungstedt som han egentligen heter, på ett av de finare caféerna i stan. Café dubbel W på Odenplan. Jag har med mig min sekreterare och ett filmteam på 4 personer… så kunde det kanske ha sett ut om jag varit känd på riktigt. (Jag kommer dit en vacker dag) Riktigt så vackert gick det inte till.

Klockan är circus 22.30 när jag ringer upp Nicklas och han svarar med samma glada röst som han gjort hela dagen (är inte så lätt att få tid att prata samtidigt, när jag kan har han möte och när han kan sitter jag på dejt) ”Tekniknörd” som man är har jag inte listat ut hur man spelar in samtal när jag själv ringer någon, utan får gernant fråga om han kan ringa upp så att samtalet kan spelas in! Det har han inget emot och 10 sekunder senare ringer telefonen. Pulsen stiger, det är min första intervju någonsin och lite nervöst kan jag erkänna att det är.

Vi börjar från början. Han heter Nicklas Jungstedt och är 25 år gammal.

Han är född och uppväxt på Lidingö och befinner sig fortfarande på samma ö som allt en dag startade. Första frågan är lite klychig och har säkert ställts 2000 gånger förut, men jag kan inte låta bli.

Kim: Hur kommer det sig att du blev just DJ?

Nicklas skrattar till på andra sidan luren: Det har jag förmodligen berättat en miljard gånger! Men okej då. Det var två kompisar som mer eller mindre tvingade in mig i ”DJ-Världen”. På gymnasiet ville de köpa DJ-utrustning för 25 kakor och jag var i ärlighetens namn inte allt för taggad i början. Det slutade med sommarjobb för att kunna köpa sin del av utrustningen och tillslut fanns den där. Sugen som först inte infunnit sig växte allt starkare och tillslut gick det bara utför.

Kim: Hade ni några förebilder?

Nicklas: Det var inte riktigt lika stort med DJ’s på den tiden, inte i närheten av lika hypat som det är idag. Det fanns nästan inga DJ’s alls i Sverige och den enda DJ man kände till va ”dynamit harry”, som spelade på alla skoldiscon. Eller det fanns en, han killen i Antiloop, David Westerlund (Riktigt snyggt efternman om jag får säga det själv) annars va det ganska dött.

Kim: Vad hände sen? Hur ser din väg ut från en liten orolig junis till Sveriges kanske bästa? DJ?

Nicklas: Vi började med att sätta upp lappar ute på ön, och sakta men säkert rullade jobben in, det va småspelningar här och där och så lite större gig åt olika företag. Tillslut blev det så stort att jag fick regga ett eget företag, redan vid 18-års ålder. I böjran körde vi 3 tillsammans men mitt intresse var lite större än de andras och jag är den enda som fortfarande håller på idag. Sen tröttnade jag på att spela ”tråkig” musik och började blicka in mot stan och nattklubbarna som fanns där. Började spelade på något sunkhak som inte finns kvar idag och sen på ”johnnys” tror jag det hette, Star Bar heter det idag. Och sen fortsatte det bara till bättre och bättre nattklubbar.

Kim: Vad tycker du kännetecknar en bra DJ?

Nicklas: Det absolut viktigaste, som inte är så vanligt inom DJ-världen, är att kunna vara ödmjuk. Det är nästan A och O. Sen skadar det inte att kunna vara anpassningsbar, det gäller att kunna känna av krögaren och kunna se vad det är för folk som kommer till nattklubben. Det funkar inte riktigt att bara köra sitt eget race. Sen är det viktigt att vara öppen! Jag var själv lite ”snobbig” i början och ville köra mitt eget race, men lärde mig rätt snabbt att det var bättre att vara lite ödmjuk och kunna lyssna på vad som behövdes på stället. Men jag menar inte att man inte ska ha principer i sitt spelande.

Kim: Vilket är det absoluta drömstället att DJ’a på?

Nicklas: I Sverige är det utan tvekan Cafét (oväntat:)) jag tycker verkligen det är den bästa nattklubben i Stockholm. Men utomlands skulle det vara riktigt ballt att spela på VIP Room i saint tropez. (http://www.viproom.fr) Jag brukar titta på filmklipp därifrån.

Kim: Vad lyssnar du på för musik när du inte jobbar?

Nicklas: Jag är allätare, men lyssnar inte på så mycket musik utanför jobbet. Är inte direkt någon kille som går runt med ipoden och dansar i tunnelbanan kanske. Blir nästan lite stressad av musik faktiskt, påminner en om jobbet.

Kim: Vilken låt får bäst igång ett ”dött” dansgolv?

Nicklas: Det är nog ingen speciell låt egentligen, vi kör mest house på Cafét och det brukar alltid vara poppulärt att ”chocka” publiken och slänga in något annat, typ en skön rocklåt. ACDC är bra, tex Back in Black, den är riktigt grym om man mixar den på rätt sätt.

Kim: Hur många är ni som jobbar på Cafét?

Nicklas: Vi är tre stycken djs.

Kim: Vilken dag är det roligaste att spela på? Vilken dag är det mest drag på?

Nicklas: Onsdagar, Fredagar och Lördagar såklart. Då är det alltid mycket folk.

Kim: Jag trodde bara ni hade öppet Ons, Fre, Lör?

Nicklas: Nej, vi har öppet fem dagar i veckan under vintersäsong och på sommar har vi öppet alla dar i veckan. Man längtar tills uteserveringen öppnar. Bara en månad kvar drygt.

Kim: Hur påverkar jobbet ditt liv? Påverkar det ditt kärleksliv?

Nicklas: Klart som fan att det påverkar ens liv. Det är som jag brukar säga på bloggen ”att vara DJ är inget jobb, det är en livsstil”. Men de som säger att det inte går att ha ett förhållande när man är DJ är ute och cyklar. Handlar bara om att hitta en förstående flickvän.

Kim: Då är en given följdfråga, har du någon flickvän?

Nicklas: Nej jag är singel för tillfället. Men jag är också anti-förhållande för tillfället! (vi på inidimman like! Flickvänner är överskattat )

Kim: Hur är bästa sättet att ragga upp dig på då?

Nicklas: Det är att bjuda mig på ett Max-mål efter en spelning, då har man halva inne! Gärna med curry-dipp.

Kim: Hur länge har du jobbat som DJ? Och har du fått några sköna jobberbjudanden du tackat nej till men ångrat dig idag?

Nicklas: Jag har DJ’at på klubbar i ca 5 år. Och självklart har jag fått massor av sjuka jobberbjudanden, men de flesta är medans man jobbar och oftast inte alltför seriösa, många fulla människor som kommer med massa knäppa förslag. En gång blev jag erbjuden att spela i Bombay.

Kim: Är det ett påfrestande jobb?

Nicklas: Oh ja! Det är mycket mer påfrestande och stressigare än vad folk tror (fan hur svårt kan det va o glassa som DJ? ) Det är konstant press uppifrån, särskilt på ett ställe som Cafét. Du är indirekt ansvarig för försäljningen på stället. Du är underhållningen.

Kim: Hur orkar du fortsätta då, what is it that keep you going?

Nicklas: Haha det är en bra fråga. Men det bästa/roligaste med att vara DJ är kicken man får utav att stå där i ”båset” och mixa. Det är t.o.m roligare än för några år sedan. Blir roligare för varje år som går! Och så är det ett trevligt sätt att tjäna pengar på.

Kim: Hur länge tror du att du kommer hålla på då?

Nicklas: Det är svårt att säga, men jag kommer garanterat att hålla på så länge jag tycker det är roligt. Våra andra dj:s på Cafét är drygt 10 år äldre än mig.

Kim: Funderar du någonsin på att göra något annat?

Nicklas: Jag gör ju det. Jag har pluggat till journalist vid sidan om, det som är så bra, att det går att kombinera med massa annat. Jag frilansar för fullt, bland annat för ett kriminalmagasin på Bonnier. Men det är en liten dröm att få skriva böcker i framtiden.

Kim: (Ja jag skriver en bok nu, och ja jag älskar också att skriva! Fan e inte jag känd för??) Vad gör du när du inte jobbar?

Nicklas: Jadu det är en bra fråga. Jag spelar fotboll i div-6 och träffar en del människor. De är lustiga de där människorna.

Kim: Vad gör du om 10 år?

Nicklas: (funderar ett tag) jadu det är en svårt fråga (funderar lite till) Fan jag får nog passa på den e jag rädd.

Kim: Haha Kim – Niklas 1-0!! (klart det enda man vill få ut av intervjun är att killen ska passa på någon fråga som är för svår )

Vad ville du bli när du va liten, fanns det någon barndomsdröm?

Nicklas: Jag ville bli fotbollsproffs (tja div-6 är ju inte så dåligt)

Kim: Nu börjar vi närma oss slutet. Sista frågan. (trumvirrvel) Om du fikc jobba med precis vad du ville, vilket skulle vara ditt drömjobb?

Nicklas: Min kompis Felippe Mela är nära att få världens roligaste jobb. Du kan läsa mer om det i min blogg på www.djniko.se.

Kim: Tja det låter inte helt fel. Ungefär som jag har det nu Tackar så otroligt mycket för din tid och hoppas att vi får äran att komma och festa med dig på Cafét någon gång!